Tiden på Solängsvägen 4

- Nä, vad är nu det här. Ena stunden står jag och slumrar min vanliga eftermiddagssömn på varuhuset tillsammans med mina blomkamratar. Jag har under dagen inte gjort någon särskilt. Jag var borta på lampavdelningen på förmiddagen och hängde med en av de nya gröna lampspottarna som jag träffade utanför kiosken förra veckan. Vi spelade lite kort och kom på några ganska roliga vitsar om några av dom stroppiga nya köksluckorna som åkte förbi i en kundvagn. Jädra ekfanérluckor, dom tror att dom äger hela varuhuset bara för att dom är nyheter i årets katalog.

- Hursomhelst, bäst som man stod där i vasen på behagligt avstånd från dom "riktiga" blommorna (vad det nu är för speciellt med att inte klara sig utan vatten och riktigt solljus) så åkte jag plötsligt ner i en kundvagn, rullades in i cellofan och befann mig innan jag fattade vad som egentligen hänt hemma hos en ganska suspekt familj i Hackefors i Linköping. Nylén stod det på dörren hann jag dock snappa upp. Den bestod av fyra mer eller mindre galna individer som verkade väldigt slappa. Det mesta gick på halvfart i det där huset. Nån kvittrade något om långt jullov. Familjen verkade aldrig jobba för dom var ständigt hemma och gick och drog i huset. Jag hamnade i vardagsrummet på en liten hylla ovanför familjens öppna spis där jag fick stå bredvid en halvt urbrunnen liten glasskål med genomskinlig ljusmassa i. Dagarna rullade på. Ljuset bredvid mig och dom andra ljusen på hyllan var ganska trevliga att prata med. Rummet i övrigt var fullt av olika sorters tomtar av skiftande härkomst. Tomtar tycker jag inte om så värst. Dom står mest där och fiser och pratar om gamla tider när dom minsann var ute i svängen hela december och jobbade. Nu verkar dom mest bara stå och samla damm och klaga på dom höga skatterna.

Familjen Nylén kommenterar:
Nej, blomman var inte helt på topp hos oss och var ganska svårflirtad. Vi försökte aktivera den på olika sätt, men blomman ville sällan vara med. En dag i mitten av januari 2008 åkte vi på besök till Malmslätt och familjen Selse. Vi bestämde att ta med blomman dit för att se om den kanske skulle trivas bättre där.