måndag 16 maj 2011

Sköna maj välkommen!


Och välkommen kände jag mig verkligen! Ny fest, ny familj, nytt hus. Mottagarfamiljen, Vrang hette de, visste minsann att uppskatta sann estetik. På finaste platsen placerades jag raskt. Burspråk med riktig godskänsla. Flankerad av romantiska murgrönor och upppassad av små vitsippslakejer. Jo det kändes fint ska jag säga.

Och inte blev det sämre de kommande dagarna. Det var utflykter med kaffe och bulle i vitsippsbackarna, hästhoppning, fågelskådning, sportevenemang, konserter, shopping...



Ja det ska väl erkännas att det var här vid shoppingen någonstans som jag började ana oråd. Och det slog mig att det, till skillnad från övriga hemman jag besökt på min resa, för det mesta verkade saknas småmänniskor i det Vrangska hemmet. Att det kanske var därför här var så lugnt och skönt och de verkade ha så mycket tid... När så shoppingturerna resulterade i stora kassar innehållandes små små föremål som packades upp under mycken "ohh" och "åhh" blev jag kall om roten. Slutligen stod det klart, frun i huset hade inte enbart ätit många chokladpraliner (även om hon verkade tämligen het på dem) utan det väntades småmänniskor på mer permanent basis även hit!

Ve mig, skulle allting nu åter ställas på ända? Från min tjusiga plats i burspråket började jag erfara ett fuktigt kalldrag från källaren...


Place holder Familjen Johansson

... under production...

tisdag 15 februari 2011

Actionspäckat!

Efter år av stillaliggande och inte så stimulerande liv har det på sista tiden hänt så mycket att jag nästan blivit åksjuk. Det källarlösa huset var mycket vackert men engagemanget i mina aktiviteter lämnar en del att önska. Herr och fru Lindberg tycktes ständigt prioritera sina småmänniskor framför en estetiskt sett väsentligt mer fulländad varelse (undertecknad). Men slutligen fick jag åka på nyårsfest. Skräcken slog klorna i mig då jag insåg att det var mina gamla plågoandar (jag säger bara matkällare!) Selses jag hade hamnat hos. Men dessbättre var det en högst tillfällig visit och jag fick istället följa med herrskapet Lundström hem.


De första dagarna 2011 fick jag spendera liggande på deras skoskåp. Kanske inte den mest prominenta av platser, men i alla fall med god översikt. Vilket normalt sett hade varit en fördel, men inte i detta kaotiska hem. Hallen var konstant överbelamrad med skor, jackor, hjälmar, pappkartonger, barnvagnar, ja nästan varje tänkbart hot mot en funktionell och vacker rumsmiljö var representerat i detta märkliga hushåll. Jag var därför glad när frun tog hand om mig, men... ur askan i elden! Jag blev satt i julgransfoten! Fullständigt estetiskt dominerad av en grön stickig jätte, full med billiga plastkulor - jag säger då det.


Men en positiv egenskap har Lundströms i alla fall - det händer saker snabbt. Efter bara fem dagar tog de med mig till ett annat hem i Lambohov och jag fick inleda min vistelse hos Johanssons med en mysig födelsedagsfest. Hoppas på mer känsla för vackra ting (mig) och väsentligt mer ordning hos mina nya värdar.